Genom svårigheterna mot stjärnorna

Igår var jag alltså på föreläsning med John Steinberg. Det blev inte någon av de föreläsningarna som fanns på hemsidan, men det känns lite som att det var en kombination om dem. Han var en riktigt bra föreläsare och det ska bli intressant att någon gång läsa någon av hans böcker. Sen så tycker jag så mycket om att höra amerikaner prata svenska.
Det han pratade om, så som rubriken förtäljer, var ledarskap. Det var riktigt inspirerande och någonting som jag känner har fattats i min lärarutbildning, än så länge iaf. Vi pratade lite om det under LUS-kursen (Lärande och undervisning), men det handlade mest om att vi skulle lista ut vilken slags pedagog vi var. Vi fick inga konkreta tips på hur det går att bete sig för att bli en ledare. Några saker som han pratade om var:

• "Pliktbarn och lustbarn" - Pliktbarn är de barn som gör allt som läraren säger att denne ska göra. Lustbarn är någon som gör som den själv vill. Vad en person blir för något beror på vilken uppfostran denne har fått. Den som har fått välja mycket själv blir ett lustbarn och då gäller motsatsen för pliktbarn. De som fungerar bäst i en grupp är pliktbarnen. Visst är det viktigt att barn får välja själva, men då kan gruppen i sin helhet bli skadad istället. Lustbarnen passar inte in i det skolsystem som finns idag, där elever ska sitta i en stor grupp i ett klassrum. Där kan de sällan få fram sina egna, individuella viljor.
• Alternativa skolformer - Eftersom att skolformen som finns idag inte passar s.k. lustbarn så borde det finns fler skolformer att välja emellan. För vuxna finns det många alternativ, som till exempel undervisning i mindre diskussionsgrupper, komvux, universitet, med hjälp av brev och via internet. Varför skulle det då vara så omöjligt att ha olika former för barn?
• Icke-verbalt språk - Med icke-verbalt språk menas alltså kroppsspråk och hur en person säger något. I en klassrumssituation när någon behöver hjälp med en uppgift så är det viktigt att läraren och eleven båda har ögonen på uppgiften. När läraren ska förklara så ska lärare och elev inte ha ögonkontakt. Då kan nämligen fokuseringen på uppgiften försvinna. Det är dock viktigt att ha ögonkontakt när elev och lärare ska bygga en bra relation med varandra. När elever sysslar med en uppgift och läraren ska hjälpa så är det viktigt att personen rör sig "öppet". Med det menar jag att armarna ska hänga eller att man har dem lite framför kroppen. Det är alltså inte bra att ha armarna i kors eller armarna bakom ryggen. Samma sak gäller för en expedit som jobbar i en klädaffär eller liknande. När läraren ska fråga om eleven vill ha hjälp så ska denne låta som en norsk. Jaop, John sa som en norsk. Med det menade han att det ska låta positivt och då är det viktigt att det låter ljusare på slutet. Detta ska dock inte användas när instruktioner ska ges, då får det gärna var mer entonigt.
• Hund- och kattmänniskor - Här handlar det inte om man föredrar katter mest eller hundar mest, då skulle jag vara en kattmänniska, utan om vilken personlighet man har som pedadog. En kattmänniska är en person som är framåt. Kroppsrörelsen är framåt och rösten är stadig. En katt tänker "De gör mig mat, vatten och hursum. Jag måste vara en gud". En hundmänniska drar sig dock tillbaka och tjänar gruppen. Kroppsrörelsen är bakåt och rösten är "norsk". Som pedagog och ledare så är det viktigt att kunna ha båda egenskaperna, beroende på situation.
• Kramar och ramar - "En fröken ska vara snäll men sträng" Så menade John att de flesta barn säger när de ska beskriva en bra fröken/lärare. Visst är det så! Med kramar och ramar så menar John att alla elever behöver ramar och struktur för att klara av skolan och känna trygghet. Det är dock viktigt att man visar kärlek också. Ett annat begrepp som han använde var "Tuff kärlek"

Det var många fler saker som han tog upp, men jag vill inte avslöja för mycket . Han har skrivit en hel del böcker om pedagogik, som jag förhoppningsvis kommer att orka läsa lite längre fram.

Btw, är du katt- eller hundmänniska?