Genom svårigheterna mot stjärnorna

Jag hade tänkt att jag inte skulle skriva någonting om min kära gammelmormors bortgång här i bloggen, för jag tänkte att det skulle kännas fel att dela min saknad och dela hennes personlighet här på bloggen. Jag har tagit för vana att inte skriva så mycket om mina nära och kära. Jag har dock ändrat mig. Det skulle kännas fel att gå vidare med bloggen utan att skriva om hennes bortgång, eftersom det är ett mycket viktigt skede i mitt liv.
  Jag är väldigt glad för att jag har fått ha en gammelmormor, eftersom det är få förunnade. Att jag dessutom hade (har) en gammelmormor med sådan glöd, envishet och stort hjärta har skänkt mig ännu mer lycka. Damen blev nästan 94 år, jag tycker att det är beundransvärt i sig. Att hon sedan klarade av att brodera fortfarande och var klar i huvudet, är inte dåligt det heller.
  Jag kommer att sakna hennes färgstarka personlighet och hennes historier. Det fanns en charm och en trygghet i att höra samma historier om och om igen när jag och min bror var små. Hon passade nämligen oss mycket. Jag kommer att sakna när vi satt fyra generationer och spelade Casino. Jag kommer att sakna när hon letade i sin skåp om hon kunde hitta några fler kakor. Jag kommer att sakna alla hennes roliga sägelser
 Hon blev alltså 93 år. Hon skulle ha fyllt 94 i januari. Hennes liv var långt och jag hoppas att hon var nöjd med det. Jag tvivlar inte på att det var så, med tanke på mina fina släktingar. Hennes liv var långt, men det gör inte att hon kommer att vara lite saknad. Hon har gjort stort intryck.
  Vila i frid, Gunhild <3