Begravningen

Så, nu har begravningen för kära gammelmormor ägt rum. Det var jobbigt, men det kändes bra att få ta farväl. Gammelmormor (och även farmor och farfar) bodde ju i ett litet samhälle, så det var fint att höra att prästen hade en personlig beskrivning av henne. Det var då mina tårar rullade för första gången, för jag insåg på riktigt att hon inte finns bland oss längre.
Farväl gammelmormor. <3


Vila i frid, gammelmormor

Jag hade tänkt att jag inte skulle skriva någonting om min kära gammelmormors bortgång här i bloggen, för jag tänkte att det skulle kännas fel att dela min saknad och dela hennes personlighet här på bloggen. Jag har tagit för vana att inte skriva så mycket om mina nära och kära. Jag har dock ändrat mig. Det skulle kännas fel att gå vidare med bloggen utan att skriva om hennes bortgång, eftersom det är ett mycket viktigt skede i mitt liv.
  Jag är väldigt glad för att jag har fått ha en gammelmormor, eftersom det är få förunnade. Att jag dessutom hade (har) en gammelmormor med sådan glöd, envishet och stort hjärta har skänkt mig ännu mer lycka. Damen blev nästan 94 år, jag tycker att det är beundransvärt i sig. Att hon sedan klarade av att brodera fortfarande och var klar i huvudet, är inte dåligt det heller.
  Jag kommer att sakna hennes färgstarka personlighet och hennes historier. Det fanns en charm och en trygghet i att höra samma historier om och om igen när jag och min bror var små. Hon passade nämligen oss mycket. Jag kommer att sakna när vi satt fyra generationer och spelade Casino. Jag kommer att sakna när hon letade i sin skåp om hon kunde hitta några fler kakor. Jag kommer att sakna alla hennes roliga sägelser
 Hon blev alltså 93 år. Hon skulle ha fyllt 94 i januari. Hennes liv var långt och jag hoppas att hon var nöjd med det. Jag tvivlar inte på att det var så, med tanke på mina fina släktingar. Hennes liv var långt, men det gör inte att hon kommer att vara lite saknad. Hon har gjort stort intryck.
  Vila i frid, Gunhild <3

Engla

Precis som många andra så undrar jag nu: varför?
Precis som många andra så kände jag inte flickan, men det gör så ont i mig att veta att någon har gjort henne så illa. Det spelar ingen roll att det finns många fler barn i världen som råkar lika illa ut som henne. Det är förstås hemskt det också, men det gör det inte Englas död mindre tragisk.
Jag hoppas att Englas familj får den tid de behöver för att sörja, även om det är en sorg som aldrig kommer att försvinna.
Engla, vila i frid <3

RSS 2.0