LärarJessica

   Jepp, nu är det dags att förvandlas från vårdarbetarJessica till blivande-lärareJessica igen. Det är lite som att ställa klockan, bara det att det inte går lika snabbt. Idag har jag varit på höstens första föreläsning och jag måste erkänna att jag kände mig lite bortkommen. Jag hade ganska svårt för att hänga med och jag kunde inte tänka mig  i skolvärlden (som iofs är väldigt oförutsägbar på sätt och vis, men ändå). Det kommer väl tillbaka snart dock. Jag gillar blivande-lärareJessica. Hon är lite mer vuxen och ansvarstagande och det är inte dumt. Det kanske låter lite tråkigt, men jag har humorJessica med mig överallt, i princip. Nej, jag är inte schizofren, jag har bara olika roller precis som alla andra.
   Idag på min första dag den här terminen så pratade vi ganska mycket om sånt, lärarroller alltså. Det fascinerar mig ganska mycket faktiskt. Det finns så mycket att "välja på" och man kan blanda hej vilt mellan rollerna. Min lärarroll.. ja.. jag har nog inte kommit underfund riktigt med den ännu, även om jag har kommit långt på vägen tack vare min handledare. Sedan ska man ju inte tro att man kan ta en roll eller en metod och använda den i alla situationer för all framtid. Man utvecklas och det gör även skolan, förhoppningsvis i båda fallen.


Om de s.k. Nannyprogrammen

http://www.alltombarn.se/1.18665

Amen!

Ganska värdelöst

Pretty useless samtal. Det kändes mer som ett förhör än en diskussion. En och en fick vi prata om vilka erfarenheter vi hade fått under VFU. Visst, vår mentor samtalade med oss, men det kändes inte som att man fick lägga sig i de andras samtal. Jag trodde liksom att utbytet där var det viktigaste, men ack så fel man kan ha ibland.
Nu sitter jag och skriver ett referat från en diskussion vi hade efteråt. Det är inte särskilt spännande alls. Vid 15-tiden blir det rep och vi har en ny basist. Det är mer spännande :)

Analys

Idag har jag varit hyfsat aktiv. Började dagen med att skriva min VFU-uppgift samt tvätta. Sen for jag iväg till universitetet och köpte ett kompendium. Efter det var det dags för gymmet igen. Fjärde dagen i rad nu.. jag ska snart vila ;)
  Nu sitter jag och analyserar olika slags prov. Det är ganska intressant faktiskt. Det går att vara mycket mer kreativ än vad de flesta lärare är. Ett prov gick ut på att eleven skulle skriva en intervju med hjälp av faktat denne hade läst. Det borde vara ett väldigt bra sätt att testa kunskap på. Det mesta jag lärde mig under högstadiet var faktakunskaper som varade tills efter provet var skrivet. Jag kan inte komma på något verktyg som jag kunnat använda mig av senare, förutom att vi lärde oss att skriva riktiga uppsatser i nian (eller kanske tidigare än så, jag minns inte). 
  Jag anser defintivt att det krävs mycket kreativitet från lärares sida för att inte få eleverna att bli uttråkade. Det är ju hur trist som helst att göra samma sak dag ut och dag in, det tycker väl vem som helst?

Nu nu nu... ska jag diska och sånt.

VFU

Så var det dags för VFU (praktik) igen. Dock bara fyra dagar den här veckan. Anledning till att det är en så kort period är för att vi ska förbereda oss inför vårens VFU-period under våren som kommer att vara på sju veckor. Då ska jag hålla i ett avsnutt om första och andra världskriget. Jippi.....verkligen mitt favoritområde.. eller inte. Om jag får andra världskriget så kan jag iofs dra lite anekdoter om min mormor och morfar som bodde i Norge på den tiden då tyskarna kom in i landet. Min morfar var tydligen med i en motståndsrörelse. Jag råkar tycka att det är coolt.
   Det är iaf kul att vara tillbaka på skolan igen. Jag har ju bytt skola och handledare nästan varje VFU-period, så det var gött att komma tillbaka till A som var min handledare under den långa VFU-perioden jag hade i våras. Jag tycker att det känns bra att det finns en person som ser att jag förhoppningsvis utvecklas. När jag har bytt handledare förut så har det blivit som att börja om från början varje gång. Kanske inte helt och hållet, men det är ju svårt för en ny handledare att veta hur mycket denne kan "kräva" av mig. Vad dock nära att jag skulle få en annan handledare den här perioden  iaf, fast på samma skola. En ny rektor utan koll på läget ordnade en annan handledare åt mig. Som tur var så ordnades det upp, även om det var virrvarr ett tag. Först igår kväll fick jag reda på att jag skulle ha min "gamla" handledare.
  OMG, nu höjdes ljudet på tv:n av sig själv.

Hat mot salstentor

Jag är väldigt sällan hatisk, men just nu så är jag extra känslig och irriterad så jag vill faktiskt påstå att jag hatar tentan som jag ska ha på lördag. Jag vill verkligen inte! Jag får ingen ordning på någonting känns det som.
Salstentor har aldrig varit min grej. Jag kommer sällan ihåg vad jag har skrivit, så som jag gör när jag skriver hemtentor eller andra arbeten. Jag kommer ihåg mer från uppsatsen jag skrev om Nelson Mandela första året på gymnasiet än från proven vi hade i internationella relationer i tredje året på gymnasiet.
Men men, jag får väl kämpa på och hoppas att det går någorlunda på tentan iaf. I värsta fall får jag väl helt enkelt göra om, men det är ingen idé att tänka på det nu. Hörde förresten om en snubbe som gjorde om samma tenta mer än 12 gånger. Hoppas det inte går så långt för mig.

Nuu.. ska jag se på tv och glömma allt vad tenta heter.. tills imorrn bitti iaf.

Internet utrotar svenskan.

Något som jag har märkt under min VFU är att internetspråk blir mer vanligt i elevernas texter. Nu menar jag inte sådant språk som LOL, BRB och olika smileys. Det jag menar är att många har en tendens att förkorta ord så som de gör (även jag ibland) när de skriver på svenska. Det är många som skriver e istället för är, de istället för det. "De e fint väder ida" Sedant är det många som har problem med att sätta ut skiljetecken. Jag vet inte om det varit så förut också, men jag har en känsla av att blivit vanligare i samband med att MSN och sms blivit mer utspritt. Hur många är det egentligen som bryr sig om skiljetecken när de sitter vid msn? Vilka bryr sig om stor och liten bokstav?
    Jag vet inte om det finns något att göra åt det. Kanske vore det klokt för svensklärare att prata om vad internetspråket kan göra med det vanliga språket. Eller så är det bara att låta det utvecklas och så får vi ett språk enbart av små bokstäver, utan skiljetecken och ord som ersatts av andra. Hm, jag känner att jag kanske gick lite till överdrift där det sista.. men jag ville bara uppmärksamma "problemet".

John Steinberg om ledarskap

image2

Igår var jag alltså på föreläsning med John Steinberg. Det blev inte någon av de föreläsningarna som fanns på hemsidan, men det känns lite som att det var en kombination om dem. Han var en riktigt bra föreläsare och det ska bli intressant att någon gång läsa någon av hans böcker. Sen så tycker jag så mycket om att höra amerikaner prata svenska.
Det han pratade om, så som rubriken förtäljer, var ledarskap. Det var riktigt inspirerande och någonting som jag känner har fattats i min lärarutbildning, än så länge iaf. Vi pratade lite om det under LUS-kursen (Lärande och undervisning), men det handlade mest om att vi skulle lista ut vilken slags pedagog vi var. Vi fick inga konkreta tips på hur det går att bete sig för att bli en ledare. Några saker som han pratade om var:

  • "Pliktbarn och lustbarn" - Pliktbarn är de barn som gör allt som läraren säger att denne ska göra. Lustbarn är någon som gör som den själv vill. Vad en person blir för något beror på vilken uppfostran denne har fått. Den som har fått välja mycket själv blir ett lustbarn och då gäller motsatsen för pliktbarn. De som fungerar bäst i en grupp är pliktbarnen. Visst är det viktigt att barn får välja själva, men då kan gruppen i sin helhet bli skadad istället. Lustbarnen passar inte in i det skolsystem som finns idag, där elever ska sitta i en stor grupp i ett klassrum. Där kan de sällan få fram sina egna, individuella viljor.
  • Alternativa skolformer - Eftersom att skolformen som finns idag inte passar s.k. lustbarn så borde det finns fler skolformer att välja emellan. För vuxna finns det många alternativ, som till exempel undervisning i mindre diskussionsgrupper, komvux, universitet, med hjälp av brev och via internet. Varför skulle det då vara så omöjligt att ha olika former för barn?
  • Icke-verbalt språk - Med icke-verbalt språk menas alltså kroppsspråk och hur en person säger något. I en klassrumssituation när någon behöver hjälp med en uppgift så är det viktigt att läraren och eleven båda har ögonen på uppgiften. När läraren ska förklara så ska lärare och elev inte ha ögonkontakt. Då kan nämligen fokuseringen på uppgiften försvinna. Det är dock viktigt att ha ögonkontakt när elev och lärare ska bygga en bra relation med varandra. När elever sysslar med en uppgift och läraren ska hjälpa så är det viktigt att personen rör sig "öppet". Med det menar jag att armarna ska hänga eller att man har dem lite framför kroppen. Det är alltså inte bra att ha armarna i kors eller armarna bakom ryggen. Samma sak gäller för en expedit som jobbar i en klädaffär eller liknande. När läraren ska fråga om eleven vill ha hjälp så ska denne låta som en norsk. Jaop, John sa som en norsk. Med det menade han att det ska låta positivt och då är det viktigt att det låter ljusare på slutet. Detta ska dock inte användas när instruktioner ska ges, då får det gärna var mer entonigt.
  • Hund- och kattmänniskor - Här handlar det inte om man föredrar katter mest eller hundar mest, då skulle jag vara en kattmänniska, utan om vilken personlighet man har som pedadog. En kattmänniska är en person som är framåt. Kroppsrörelsen är framåt och rösten är stadig. En katt tänker "De gör mig mat, vatten och hursum. Jag måste vara en gud". En hundmänniska drar sig dock tillbaka och tjänar gruppen. Kroppsrörelsen är bakåt och rösten är "norsk". Som pedagog och ledare så är det viktigt att kunna ha båda egenskaperna, beroende på situation.
  • Kramar och ramar - "En fröken ska vara snäll men sträng" Så menade John att de flesta barn säger när de ska beskriva en bra fröken/lärare. Visst är det så! Med kramar och ramar så menar John att alla elever behöver ramar och struktur för att klara av skolan och känna trygghet. Det är dock viktigt att man visar kärlek också. Ett annat begrepp som han använde var "Tuff kärlek"

Det var många fler saker som han tog upp, men jag vill inte avslöja för mycket . Han har skrivit en hel del böcker om pedagogik, som jag förhoppningsvis kommer att orka läsa lite längre fram.

Btw, är du katt- eller hundmänniska?


Stackars barn

image1
      Sådana här program gör mig irriterad och ibland arg. Visst, det är jättebra att barnen/ungdomarna får hjälp med sin fetma och det är ett bra sätt att visa världen hur farligt och vanligt det är med övervikt hos barn. Det jag stör mig på är att dessa barn exploateras. Priset för att få ett bra program är att dessa barn ger information om deras liv. Jag tycker inte att det är värt det. Det är en annan sak när det görs vikt- och hälsoprogram med vuxna. Jag menar inte att barn är dumma, det tycker jag absolut inte, men ett barn kan inte få en uppfattning om vad det innebär att synas i media. Inte ens alla vuxna förstår riktigt vad det innebär.
     Jag förstår att det behövs skräckexempel. för så som många lever idag är fruktansvärt. Använd då bara vuxna, men poängtera ofta att det är viktigt att även barn inte drabbas av fetma. Jag tycker att hela idén med att samla barn med övervikt och hjälpa dem är bra, men tv-kamerorna kan de slopa.
     Jag har samma åsikt om de där Nanny-programmen. De barnen som är med framställs som problembarn. Visserligen visas det i slutet att de visst kan vara snälla och att det är föräldrarna som har gjort fel, men det är ändå något som kanske kommer förfölja dem under en lång tid och det för ett beslut som deras föräldrar har tagit.
Så, slopa tv-programmen om problembarn.

RSS 2.0