Genom svårigheterna mot stjärnorna

    Nu har jag äntligen läst färdigt den här boken. Om jag inte har jobbat eller pluggat så har jag helt enkelt inte haft lust och ork till att läsa. Nu är jag ledig och boken blev utläst. Som ni kan läsa i det andra inlägget så gillade jag boken starkt och jag blev förvånad över att jag skulle gilla en fantasybok. Jag fortsatte att tycka om boken, men kanske inte lika mycket som i början. Kanske beror det till stor del på att jag hade ett bättre tempo i början och kom in i handlingen mer. Dock är boken bra på det viset att den har gjort så att jag kan tänka mig att läsa mer fantasy!
    Boken handlar om Kvothe och hans äventyr från att han var en liten pojke till att han blir stor. Jag tycker att det är en bra blandning av verklighet och fantasi. Det finns även lite kärlek för de som kräver det.
    Jag har ju läst boken på engelska, men den finns även på svenska fast i två delar. Sniket om ni frågar mig. Det ska komma en fortsättning på boken, men jag antar att Rothfuss känner stor press att göra något bra då den första boken har blivit en sådan succé. Detta trots att det är hans FÖRSTA bok. Imponerande!


 

En annan sak som jag har varit kritisk, eller ovillig till, är att läsa fantasyböcker. Jag började läsa Sagan om ringen - trilogin för några år sedan, men det bara gick inte. Nu tänkte jag att det var dags att testa igen så jag rådfrågade min kära pojkvän och han lånade ut den här till mig:

Den här helgen verkar gå i de lugna hemmakvällarnas tecken och för tillfället sitter jag (som många andra gissar jag) och kollar på Robinson. Det finns ju en viss nostalgi i det. De två första säsongerna var jag väldigt insatt. Det är ju inget roligt område de har kommit till. Gyttja, äckligt vatten, små krabbor som springer omkring och andra smådjur. Inga långa sandstränder med klarblått vatten där inte.
  Jag vet inte vad jag ska tycka om den här underhållningen egentligen. Mitt intresse grundar sig  väl till stor del på nyfikenhet och nostalgi, men egentligen så ser jag inget nöje att se människor plåga sig själva på det där viset. Visst, de kan säkert vara viktigt för att lära sig uppskatta det man har, men det borde finna hälsosammare vägar till lära sig att uppskatta det fina med livet.
  Ja ja, jag fortsätter att kolla iaf :)

Igår var jag och C och tittade på Valkyria på bio. Som de flesta av er kanske vet (eftersom det har gått mycket reklam om den på tv) handlar det om några människor i tyska försvarsmakten som tröttnat på Hitler och hans utplånanade av människor. De måste göra sig av med Hitler och de försöker på olika vis. Den som kommer att bli ledare för operationen är Claus Schenk von Stauffenberg (det som står om honom på wikipedia avslöjar mycket av filmen) som här spelas av Tom Cruise. Namnet Valkyria kommer från operationen som skulle verkställas efter Hitlers död. Läs mer här.
   Jag tyckte att filmen var bra och trovärdig, förutom att de inte pratar tyska då... men det  kan man ju inte begära. Jag tror det är bra för många att se den här, eftersom jag tror att man tar för givet att "alla tyskar" alltid var på Hitlers sida. Jag kan själv erkänna att jag ofta säger "tyskarna" istället för "nazisterna", i min undervisning. Det är tur att det finns filmer som kan påminna en.

Jag lyckades förstås köpa en bok som inte var på rea, nämligen Den andra systern Boleyn. Jag har ju följt tv-serien Tudors en del, så det ska bli intressant att läsa denna bok. Jag hade velat köpa fler böcker, men den andra boken i serien fanns inte så jag skippade det. 
Jag vill snart vara färdig med Dawkins bok (Illusionen om Gud) så jag kan få läsa lite historisk skönlitteratur. Det har blivit alldeles för mycket facklitteratur för mig på sistone.

Jag läste denna bok nyligen och jag fann den både rolig och intressant. Jag tror att man skulle kalla den "Psychology for dummies". Den gav många aha-upplevelser över varför vi människor (och även ibland djur) beter oss som vi gör.
Namnet Pinnochioeffekten kommer ifrån att boken utgår från att människor är som marionettdockor. Olika omständigheter drar i våra trådar och gör att vi beter oss på ett visst sätt.
Boken är tematiskt uppdelad och visar vilka trådar som påverkar åsikter, övertalningsförmågan, vår syn på pengar, visar hur vi beter oss i grupper och förhållanden samt hur våra sinnen påverkar.
Varje tema innehåller en rad olika undersökningar/försök som har gjorts på människor. Till viss del är det försök på djur också, men de är väldigt få och författarna visar tydligt att det är något de inte stödjer. Det är inte författarna som har gjort undersökningarna, utan de har skrivit runt försöken och förklarat dem.
Visst låter det intressant? Egentligen borde jag inte tipsa folk om att läsa den, eftersom den ibland kan ge mig ett övertag hur man kan bete sig i olika sammhang, till exempel vara manipulativ ;) Dock är jag så givmild så jag vill att ni ska kunna ta del av det också.
Boken blir bara bättre av att den är fylld av knasig kuriosa. Visste du till exempel att om Rice crispies skulle kunna prata så skulle de låta som Barbara Streisand?

Min andra blogg: http://escaleinen.blogg.se

Nu har jag sett samma avsnitt av Scrubs två dagar i rad. Inte för att det är mitt favoritavsnitt eller så, men för att de var både på tv:n idag och igår. Varje gång det står Scrubs så kollar jag, även om jag har sett det förut (vilket är väldigt stor chans eftersom jag sett de flesta avsnitten mer än en gång, några har jag säkert sett upp emot 10 gånger. Är jag lite Scrubsskadad? Jag vet inte om jag vill bli botad.

Jag hade ju problem med vilken biografi jag skulle läsa. Jag stod i säkert i över en halvtimme och rotade bland alla biografier. Många var självbiografier, några var för tjocka (måste ju tänka på att jag har mycket annat att göra också), några verkade inte alls intressanta. Till slut bestämde jag mig för Mary Kingsley - forskningsresande i Västafrika, skriven av Signe Höjer. Jag har inte alls mycket kunskap om Kingsley, så jag tänkte att det kunde vara intressant och se hennes syn som mycket skilde sig från folk i hennes omgivning.

"Vem var denna märkliga kvinna som i slutet av 1800-talet lämnade det viktorianska England för att studera de primitiva religionerna hos Västafrikas stammar?
Det visste inte heller Signe Höjer förrän hon av en slump under sina forskningar i Västafrika stötte på Mary Kingsleys namn och beslöt att följa hennes spår.
'Till det yttre avvek hon åtskilligt från vår vanliga uppfattning om en upptäcksresande' skriver Signe Höjer i inledningen. 'Ingen tropikhjälm, inga khakibyxor. I sin långa viktorianska kjol, höghalsade vita blus och en liten skinnmössa knuten under hakan, styrde hon sin knaot genom vattenfallen eller vandrade obanade vägar genom djungler och träskmarker, ensam eller i sällskap med infödda.  Hon föll i floder, ramlade i fångstgropar, skrämde bort krokodiler, flodhästar och leoparder med en smäll av sin paraply'
År 1893, efter föräldrarnas död, kunde Mary påbörja sin första resa som bekostades genom att hon köpte och sålde sig fram som handelsresande utmed Västafrikas  kust, från Nigeria till Angola - liksom inåt landet bland kannibalstammar av skilda slag. Dessutom hade hon uppdrag av British Museum att samla sötvattenfisk.
'Den primitiva religionen måste studeras på platsen - inte vid kusterna eller i städerna, där andra civilisationer påverkat  invånarna' förklarar Mary, 'utan så långt inåt landet som möligt, dit civilisationen inte nått' De viktigaste forskningarna bedrev hon  i träsklandet mellan floderna Ogowe och Rembwe, områden som ingen vit tidigare besökt. Många gånger är man ängslig för Marys liv, men hon lyckas alltida undkomma helskinnad från äventyren. Signe Höjer har i stor utsträckning valt låt att Mary själv berätta om sina tankar och upplevelser. Mary roar genom sitt originella uttryckssätt , sin friskhet och spontana humor"

Kelso: I still can't get over you cheating on me and I need to hear you apologize again. And maybe this time you should cry or give me money.
Jackie: No Michael I am not going to beg for forgiveness. I didn't make you do that when you cheated.
Kelso: That is totally different. When guys cheat it's because they need some hot action but when girls cheat it's way worse because girls don't even like sex.
Jackie: We do too.
Kelso: Then why aren't we doing it now?
Jackie: Because I don't want to do it right now.
Kelso: I do. Point made. Thank you

Blir helt varm inombords när jag ser på klipp från  Dunderklumpen.

Sitter och varvar pluggandet med att bli nostalgisk till Lotta på Bråkmakargatan.

Lotta är förkyld, men har rymt hemifrån för att gå efter Mia och Jonas till affären. Där står hon och snörvlar när en kvinna börjar prata med henne.
Kvinna: Har du ingen näsduk?
Lotta:Jo, det har jag visst det. Men den lånar jag inte ut till folk jag inte känner.

Pratar med Tant Berg
Lotta: Åh, vad jag sjunger fint. Tycker inte du det?

Liksom många andra tjejer i bloggvärlden (som jag har uppfattat det) har jag läst denna bok. Jag läste "Spelet" av Neil Strauss för ett par år sen och jag gillar hur Strauss skriver. Att älska som en porrstjärna gjorde mig inte besviken heller. Jag tycker om att läsa om folk vars liv skiljer sig mycket från mitt. Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig denna bok.
   Det var intressant att följa Jamesons liv som strippa, utvikningsmodell och porrstjärna. Jag har fått en annan syn på alla dessa yrken. Det är både värre och bättre än vad jag trodde.Så klart så går det inte att dra alla över en kam, det vore ju inte riktigt rätt. Jag har åtminstone lärt mig att det inte behöver betyda kvinnoförnedring att hålla på med porr. Vissa tycker väl att jag är dum i huvudet nu, men så får det väl vara då. Jag skulle ALDRIG uppmuntra någon till att gå in i den branschen eftersom det finns många risker med det, men jag skulle heller aldrig göra ett likamedtecken mellan porr och kvinnoförnedring. Det är ju förnedrande att säga att en kvinna inte kan stå för sina egna beslut, som jag hoppas att många kvinnor inom den branschen gör. Sen så förstår jag inte hur porr kan vara underhållande, men det är ju min personliga åsikt. Jag hoppas för allt i världen att jag inte blir missförstådd nu. Det skulle vara typiskt mig att skriva något där jag har tänkt längre än vad jag skrivit.
  Boken ja, jag rekommenderar att du läser den om du inte är allt för känslig för vulgärt språk. Det är bra story om en människa med ett händelserikt liv och det är en fenomenal författare som har skrivit den. Det blir aldrig tråkigt då boken är blandad med berättande text, dagboksanteckningar, seriestrippar, "budord" och bilder. Go Strauss! (Jag har för övrigt börjat läsa biografin om Mötley Crüe, The dirt,  även den skriven av Strauss)